onsdag 7 mars 2012

efter årsmötet

Hej kära läsare, här kommer en ny uppdatering kort inpå den förra, men jag har lite roliga och mindre roliga saker som jag var tvungen att skriva av mig innan jag glömmer dem.

Idag var det årsmöte med jaktskytteklubben och jag var yngst i lokalen med cirka 20 år. Vi gick igenom dagordningen så som sig bör men stannade upp vid punkten "övriga frågor". Här lyftes frågan om vildsvinsproblemet på skyttebanan, då vildsvinen har bökat upp parkeringen och trap/skeetbanan, rådjursbanan samt älgbanan samt den åkervall som ligger intill.
Ordförande frågade:

- Är det någon som vet vem som har jaken på och kring skyttebanan?

Det blev lite tyst tills jag räckte upp handen och sa:

- Det har nog jag, då jag jagar på ***** samt att vårat ligger intill. Men jag har ju skjutit ett par grisar där i år och kör ofta förbi där på kvällstid och lyktar för att se om det går några.

Att ha i åtanke är att jag var både yngst, som sagt samt helt ny i klubben.

Jag fick i och med detta tillgång till klubbens byggnader om jag vill sitta där och vaka någon natt, vilket är uppskattat.

Det pratades en hel del bland dessa äldre herrar, många hade inte setts sedan i somras och samtalen rörde sig mestadels om den älgjakt som var i höstas. Det var här många spännande berättelser, inte från mitt håll på grund av min dåliga älgjakt, men många av dessa herrar hade faktiskt fått skjuta en och annan.

Den bästa berättelsen kom faktiskt från en herre från Blekinge-hållet. Han sa att han hade fiskat strömming (ja nu går jag utanför jakten lite men det var en rolig berättelse) tillsammans med en kille från Thailand. De hade fångat en hink med strömming vardera, tills det att en säl försökte äta upp all deras strömming, thailändaren fick dra in rullen fort som fanken för att inte mista sin fisk. Berättelsen berättades med sådan inlevelse för denne stackars thailändare att det var svårt att hålla sig från skratt.

Han berättade även att han hade sett en jaktfilm om vildsvin, om en ung tysk som var i Ungern och jagade vildsvin och sköt dessa med otrolig precision. Jag anade att det var Frans Speilberg han talade om och att det var vildsvinsfeber han hade sett.

Men sant är och de som har sett filmen instämmer nog, att unge Frans Speilbergs skytte är otroligt. Men om mina föräldrar ägde en skyttebana och gav mig oändliga möjligheter att träna, samt specialgjorda vapen för hundratusentals kronor hade jag nog spenderat en och annan kväll på skjutbanan.

Givet vis spenderar jag mycket tid på skjutbanan, det anser jag vara en stor del av jakten. Skyttet måste fungera, så enkelt är det bara, lika så måste vapnet vara korrekt inskjutet så att du alltid vet vart kulan träffar.

Jag fick innan höra att det uppskattades med lite historia i min senaste blogg! Det är kalas då blir det mer sådant snart!

Nu ska jag nog ut, det är ju trots allt fullmåne!

Skitjakt på er!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar